sumpmus

Nu är jag i åttonde månaden!

 

Idag väger jag 76 kg, vilket innebär att jag totalt gått upp 9 kg under graviditeten. Samtidigt innebär det att jag faktiskt gått ner 1 kg sen jag vägde mig förra gången, för två veckor sedan.

 

Igår var vi på föräldragrupp tillsammans med andra blivande förstagångsföräldrar. Denna gång handlade mest om förlossning och smärtlindring. Dom gick grundligt igenom hela förlossningen steg för steg, och även om man läst och sett mycket på nätet så kändes det väldigt tryggt att få informationen från sjukhuset, från den kliniken där man faktiskt själv ska föda. Jag hade lätt för att ställa frågor eftersom vi satt längst fram. Jag frågade hur snabbt dom väger/mäter ungen, om dom går iväg med den och om mamman får följa med då osv. Sen sa jag rakt ut att min största skräck är att dom ska gå iväg med ungen på nån undersökning och sen förväxla den med någon annan bebis. Jag vill ju åka hem med samma bebis som jag klämt ut, haha. Då sa hon att dom har så bra rutiner för det, att jag inte behöver oroa mig alls! Det där bandet som mamman och bebisen får runt handleden med samma nummer, det sätter dom nämligen fast innan dom klipper av navelsträngen. Och sedan sitter banden där tills man ska åka hem. Vilken lättnad det var att få veta det!

 

Kvällen avslutades med att vi fick se en film om tre olika förlossningar. Den var filmad här på Vrinnevisjukhusets förlossningsavdelning, och sen berättade mammorna och papporna om sina upplevelser efteråt. Det blev kanske en lite mer realistisk bild än filmerna man sett på Youtube. Visserligen, det är ju i princip samma sak som händer oavsett var i världen man är men det kändes bra att få se hur det går till just på Vrinnevi.

 

En del av rekvisitan på utbildningen. Den där stickade randiga saken är en livmoder, haha.

Idag har vi varit på profylaxutbildning! Ordet profylax betyder ungefär förebyggande åtgärd, och kursen är just en förberedelse inför förlossningen. Även om den förstås är för båda så riktar den sig mest mot partnern, hur han ska hjälpa till under förlossningen, motivera, massera, påminna om andning osv. Det bästa med kursen var att man fick konkreta verktyg som man fick öva på praktiskt också. Så nu har jag lärt mig att andas och killen har lärt sig olika massagegrepp. Kursens syfte är inte att kvinnan ska välja bort bedövning eller annan smärtlindring, utan den ska öka känslan av positiv förväntan. Och det gjorde den verkligen, vi är båda jättenöjda med kursen! Rekommenderar verkligen alla att gå en sådan kurs, särskilt om det är första barnet, men hon som ledde kursen sa att även omföderskor kommer dit ibland för att fräscha upp minnet.

 

Såhär ser min mage ut idag:

 

Nu är jag i vecka 31. Vart tar tiden vägen egentligen?

 

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord så jag sammanfattar dom senaste veckorna i bilder. Ni får ursäkta att bilderna är små men det är faktiskt för eran skull för att det inte ska ta en minut att ladda sidan.

 

Paranormal Activity 4 biopremiär

Nu är jag på hemmaplan igen, efter lite drygt en vecka i Katrineholm hos killen. Det har varit skönt med en paus från vardagen. Att gå i myskläder hela dagarna. Spela spel och se på filmer. Vara vaken lite för länge framåt småtimmarna, och sova alldeles för länge in på eftermiddagarna. Såna småsaker som vi kanske inte kommer att kunna göra lika ofta sen när vi har någon mer än oss själva att tänka på. Och framför allt att få tid tillsammans, bara vi två. Vi hade väl egentligen tänkt oss en utlandssemester ungefär den här tiden, för att komma iväg och spendera tid ihop innan barnet kommer. Men sedan fegade jag ur när det gäller att flyga som gravid, samt läkarvård/kvinnoklinik utomlands om det skulle hända något, osv osv... Ävem om risken är väldigt liten att något skulle hänt, så ville jag ändå inte ta den. Inget hindrar oss från att resa sedan när vi har barn, så det känns faktiskt inte som att vi "måste" ha gjort det innan.

 

En morgonrocksbild